Att efterforska källor

I medier och på nätet ges uttryck för att det råder en absolut frihet att meddela uppgifter till medier. Journalister och ansvariga utgivare är inte sena med att påtala att meddelarfrihet, källors anonymitetsskydd och myndigheternas efterforskningsförbud minsann är grundlagsfästa. Det är lätt att invaggas i tron att det är ok att lämna alla uppgifter som omfattas av någon sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (OSL) till t ex en tidningsredaktion. Det är inte så svart och vitt. Det finns även grundlagsfästa undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Inte heller är anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet absoluta.

Kallskydd_huvudbild

En person som omfattas av tystnadsplikt enligt OSL får straffritt lämna vissa uppgifter som omfattas av sekretess enligt OSL till t ex en tidningsredaktion. Ett vanligt exempel är de ständiga informationsläckorna från polisens förundersökningar till kvällspressen. Vissa, men inte alla, uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess (18 kap. 1 § 1 st. OSL) omfattas även av rätten att meddela och offentliggöra uppgifter (18 kap. 19 § 2 st. OSL). En polis kan därför lämna sådana sekretessbelagda uppgifter till t ex en tidningsredaktion utan att myndigheter får efterforska vem källan är (3 kap. 4 § 1 st. tryckfrihetsförordningen [TF]). I dessa fall kan heller inte personen ställas till ansvar för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken) (enligt 7 kap. 3 § TF). En uppsåtlig efterforskning av källan är straffbart med böter eller fängelse i högst ett år (3 kap. 5 § 2 st. TF).

När tystnadsplikten tar över

I OSL finns det undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter som omfattas av sekretess. Undantagen innebär att tystnadsplikten tar över meddelarfriheten. Ett exempel på en uppgift som är undantagen rätten att meddela och offentliggöra den, är en uppgift som rör säkerhets- och bevakningsåtgärd som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL. När en sekretessbestämmelse omfattas av ett sådant undantag kallas den för ”kvalificerad sekretess”. Ett begrepp som inte ska förväxlas med begreppet ”kvalificerat hemlig”. Undantaget anges för det här exemplet i 18 kap. 19 § 1 st. OSL.

Tillåten efterforskning av källa

Om en person, som omfattas av tystnadsplikt enligt OSL, avsiktligt lämnar en uppgift som omfattas av en ”kvalificerad sekretess” till t ex en tidningsredaktion kan personen ställas till ansvar för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken) (enligt 7 kap. 3 § 1 st. 3 TF). Efterforskningsförbudet gäller då inte längre (3 kap. 4 § TF) och en myndighet får undersöka vem som har lämnat uppgiften. Motiveringen i propositionen 1975/76:204 är tydlig i detta avseende (se utdraget nedan).

Utdrag ur sidan 145 i prop. 1975/76:204 med motivering till 3 kap. 4 § TF.

Utdrag ur sidan 145 i prop. 1975/76:204 med motivering till 3 kap. 4 § TF.

Men enligt Offentlighets- och sekretesslagen – en kommentar (den inledande kommentaren till 13 kap. OSL) får en myndighet ändå inte försöka ta reda på vem som har lämnat uppgifter som omfattas av ”kvalificerad sekretess” till medier. Myndigheten ska istället vända sig till Justitiekanslern (JK) som sedan ska ta ställning till om förundersökning ska inledas och vilka efterforskningsåtgärder som ska vidtas. Jag har tyvärr inte på egen hand kunnat härleda grunden för denna begränsning (i t ex prop. 1975/76:204). Den borde ha något att göra med att JK är ensam åklagare på det tryck- och frihetsrättsliga området, även i de fall det inte är fråga om tryckfrihetsbrott (9 kap. 2 § TF). Området är inte helt lätt att ta till sig..

Informationssäkerheten måste möjliggöra efterforskning

För att det ska vara meningsfullt att genomföra en tillåten undersökning om vem som otillåtet har lämnat en uppgift till media måste det finnas underlag, t ex i form av spårbarhet i hantering av uppgifterna i IT-system och i pappershandlingar. Detta kan medföra att skyddsåtgärder som normalt används för uppgifter som omfattas av sekretess enligt OSL och som rör rikets säkerhet även ska kunna komma i fråga för andra slag av uppgifter som omfattas av sekretess men som inte ska ges ett säkerhetsskydd.

En myndighet måste, enligt min mening, utforma informationssäkerheten så att det i efterhand går att avgöra vilka personer som har hanterat en informationstillgång som omfattas av sekretess enligt OSL. I synnerhet när det är fråga om uppgifter som enligt OSL omfattas av ”kvalificerad sekretess” där röjandet av uppgifterna till medier enligt TF är straffbart. Det måste vara möjligt för en brottsutredande myndighet att kunna utreda hur sådana uppgifter har röjts och av vem.

/Kim Hakkarainen

1 kommentar

Publicerad i Offentlighet och sekretess

En kommentar till Att efterforska källor

  1. Jacob Melin

    I sammanhanget är de intressant att påpeka att grunden för att kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter och åberopa meddelandefrihet är att det råder ett missförhållande i verksamheten. Dvs syftet med meddelandefrihet.
    MVH Kjell och Jacob 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *