Flygfotografering och skyddsobjekt – det är oftast insidan som räknas

Apple får inte tillstånd att flygfotografera Oslo i 3D (Aftenposten, MacWorld, BBC). Skälet uppges vara att fotograferingen har en sådant detaljrikedom att den kan ge kunskap om säkerhetsåtgärder för skyddsobjekt (”skjermingsverdige objekter” på norska).

huvud_flygfotografering_oslo

Geografisk information över ett lands territorium är ett nödvändigt underlag för andra staters planering och genomförande av militära operationer. Det finns en underrättelsedisciplin som på engelska benämns geospatial intelligence (GEOINT). GEOINT kan beskrivas som bearbetning och analys av geografiska information för att beskriva, bedöma och visuellt skildra fysiska egenskaper (både naturliga och av människan konstruerade) och aktiviteter som kan lägesbestämmas.

På samma sätt är geografisk information väsentlig för aktörer som vill genomföra ett terrorattentat. Storstäder med sitt innehåll av bl a politiska, ekonomiska och militära centra, människor samt tekniska infrastrukturer är troliga mål. Geografisk information i form av kartor är normalt en ungefärlig och grov avbildning av verkligheten. I 3D-form innehåller informationen mångdubbelt fler detaljer som ger andra möjligheter att på avstånd undersöka en miljö i syfte att t ex planera ett attentat.

I Sverige gäller sedan 2008 att all flygfotografering är tillåten. Under höjd beredskap eller om regeringen bestämmer det med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap är flygfotografering i vissa områden tillståndspliktig. I Sverige gäller dock att det, även i fred, krävs tillstånd att sprida flygbilder. Ett sådant tillstånd från Försvarsmakten ska alltid ges om spridningen inte kan antas medföra skada för Sveriges totalförsvar.

Förbud och kriminalisering av flygfotografering har enligt min mening kommit att bli i det närmaste verkningslös på grund av teknik- och tjänsteutvecklingen. T ex kan flygfotografering utföras av ett privat företag som från land A flyger över land B och överför den insamlande informationen till land C för att bearbeta och förädla informationen. Informationen säljs eller publiceras publikt därefter från land D. Jag ser det som utsiktslöst att våra rättsvårdande myndigheter skulle göra något åt ett eventuellt brott, även om det fanns stöd för det enligt reglerna i 2 kapitlet brottsbalken.

Samtidigt kan inte skyddet för ett område eller ett skyddsobjekt endast vara baserat på ett administrativt skydd som förbud och kriminalisering. En aktör som behöver viss geografisk information kan i ett öppet samhälle oftast ändå inhämta den. I det enkla fallet kan det handla om att rekognoscera på plats, på egen hand eller genom ombud. I de fall där allmänheten inte har tillträde till ett område skulle enkla drönare eller teleskopmaster kunna användas. Att det finns ett förbud medför att andra staters underrättelseorganisationer tvingas att dolt inhämta information på plats i Sverige. Alternativt får de endast förlita sig på geografisk information från satelliter och öppna källor. Ytterligare ett alternativ är att angripa de IT-system som innehåller den eftersökta informationen. Vem tror att aktörerna inom geografiska informationsförsörjning har en informationssäkerhet som kan matcha andra staters underrättelsetjänsters förmåga att penetrera IT-system?

Det är oftast insidan som räknas

Hemliga företeelser i och kring ett skyddsobjekt i Sverige kan med avbildningsförbudet i skyddslagen ges ett förstärkt sekretesskydd. Reglerna om flygfotografering och spridning av flygbilder kompletterar detta förstärkta sekretesskydd.

Skylt för ett skyddsobjekt där det råder förbud mot att ta fotografier, göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar. Bilden är hämtad från Försvarsmaktens skyddsföreskrifter (FFS 2010:5). Skylten hindrar inte illegal avbildning.

Skylt för ett skyddsobjekt där det råder förbud mot att ta fotografier, göra avbildningar, beskrivningar eller mätningar. Bilden är hämtad från Försvarsmaktens skyddsföreskrifter (FFS 2010:5). Skylten hindrar inte illegal avbildning.

Oftast förekommer en säkerhetskänslig verksamhet inne i en byggnad. Ett avbildningsförbud är berättigat inomhus för ett sådant skyddsobjekt. Att det råder avbildningsförbud inomhus betyder inte att utsidan på skyddsobjektet automatiskt alltid också ska skyddas med ett avbildningsförbud. Ett avbildningsförbud förhindrar inte illegal avbildning. Om fotografering utomhus av en byggnad röjer någon uppgift, som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet, som finns inne i byggnaden är säkerhetsskyddet undermåligt.

Genom Open Skies (fördraget om observationsflygningar) tillåts andra stater att under kontrollerade former flygfotografera Sverige. Upplösning i flygbilderna är begränsad till 30 cm. Det finns dock en möjlighet att geografisk placering av hemliga försvarsanläggningar och större detaljer i skyddsobjekt kan röjas.

Områden och byggnader som behöver skyddas mot underrättelseinhämtning i form av fotografering (från satelliter, luftfartyg eller från marken) måste förses med skyddsåtgärder som minskar underrättelseaktörens nytta av den inhämtade informationen. Exempel på sådana skyddsåtgärder kan vara insynsskydd på stängsel, övertäckning i form av tak, maskering eller att undvika att öppet exponera det skyddsvärda (t ex materiel). Även fortifikatoriskt skydd, synliga inbrottslarm på stängsel och placering av övervakningskameror utomhus kan vara exempel på företeelser som jag menar om möjligt inte ska kunna uppfattas utanför ett skyddsobjekt.

Ett exempel på sannolikt brytande mot avbildningsförbudet på skyddsobjektet Högkvarteret på Lidingövägen 24 i Stockholm. Hämtad från Twitter. Stor bild. Vem bestämmer när det är ok att fotografera? Besökaren, besöksmottagaren eller säkerhetschefen?

Ett exempel på sannolikt brytande mot avbildningsförbudet på skyddsobjektet Högkvarteret på Lidingövägen 24 i Stockholm. Hämtad från Twitter. Stor bild. Vem bestämmer när det är ok att fotografera? Besökaren, besöksmottagaren eller säkerhetschefen?

Överbefälhavaren Sverker Göranson instagrammar från sammanträde med FML på Högkvarteret. Kanske finns det nya lokala bestämmelser för fotografering som jag inte känner till? Som chef för myndigheten bestämmer han - men hur ska fotograferingen uppfattas ur ett säkerhetsperspektiv? Får alla på HKV fotografera möten och sprida i sociala medier?

Överbefälhavaren Sverker Göranson instagrammar från sammanträde med FML på Högkvarteret. Kanske finns det nya lokala bestämmelser för fotografering som jag inte känner till? Som chef för myndigheten bestämmer han – men hur ska fotograferingen uppfattas ur ett säkerhetsperspektiv? Får alla på HKV fotografera möten och sprida i sociala medier?

Platt Oslo för alltid?

Är det då kört för Apple att få visa Oslo i 3D? Nej, i Aftenpostens artikel framgår att det finns områden och byggnader som nyligen har blivit skyddsobjekt. Norska myndigheter behöver mer tid för att ”säkra dem på ett tillräckligt sätt”. Efter terrorattentaten i Norge 2011 har säkerhetsfrågor kommit i blickpunkten och myndigheternas arbeten är inte färdigt. Jag tror därför att vi så småningom även kommer kunna se ett högupplöst Oslo i 3D.

En kort beskrivning om norska regler om flygfotografering och spridning av flygbilder finns att läsa på sidorna 124-126 i SOU 2013:51.

Uppdatering 2013-08-16

Nasjonal sikkerhetsmyndighet (NSM) i Norge har på sin blogg publicerat ett inlägg som beskriver hur NSM ser på saken.

Uppdatering 2013-08-19

Bild med instagrammande överbefälhavare införd.

/Kim Hakkarainen

3 kommentarer

Publicerad i Säkerhetsskydd, Skydd för landskapsinformation, Skyddsobjekt

3 kommentarer till Flygfotografering och skyddsobjekt – det är oftast insidan som räknas

  1. Hej Kim,

    Tack för en ypperlig uppföljning i enlighet med vår tidigare diskussion om IMINT. Jag skulle vilja späda på din artikel om ”verkningslös lag” med några andra inkonsekvenser:

    I §6 nämns skalan 1:100 000 som gränssättande för spridning av ‘kartor’. Tyvärr är skalbegreppet meningslös i dagens digitala värld. Digitala kartor har ingen skala. Det är först när man betraktar kartan som den får en skala. Det går utmärkt att lägga in en skalstock på 1:100 000 i en digital karta och skriva ut den i den skalan, men samtidigt är det möjligt att att digitalt zooma in till säg 1:10 000 om informationsinnehållet så medger.

    §7 är ett under av inkonsekvens. Här är det sätt hur informationen inhämtats som är avgörande, inte informationsinnehållet och skaderisken. Dvs, spridning av satellitinhämtat material friköps oavsett vad man inhämtar och oberoende av ‘skala’.

    Till din intressanta diskussion om flygfotografering från land A till land D skulle jag även vilja lägga till en ny trend, och det är den sk ‘crowdsourcingen’. Om du har navigeringssystemet Waze (www.waze.com) förstår du. Här bygger 1000-tals medborgare/bilägare i realtid upp en detaljerad sammanställningar av landskapsinformation över svenskt territorium (§6), dvs vägsystemet, som sedan sprids publikt till användarna. Kontroll och databas ligger utanför landet. Och Waze är bara ett exempel…

    Så det finns en hel del att ta tag i om Sverige via lagstiftning och motåtgärder ska hinna i fatt GEOINT-baserad underrättelseinhämtning. Och min övertygelse är att det framför allt är personal som själva arbetar med GEOINT som kan bidra till det arbetet.

    /Christer

    • Kul att du gillade blogginlägget!

      Du har helt rätt om användningen av skala i 6 § lagen (1993:1742) om skydd för landskapsinformation. Frågan har tagits upp i utredningen om skydd för geografisk information (sidorna 209-211 i SOU 2013:51). Vi som arbetar med området har under flera år påtalat att skala saknar betydelse i den elektroniska världen. Utredningens förslag är att skalbegreppet inte längre ska finnas i lagen. Istället förslås Lantmäteriverket och Sjöfartsverket genom föreskrifter kunna avgränsa geografisk information som inte behöver tillstånd för att få spridas. Det är en bättre konstruktion då det är enklare att ändra en myndighets föreskrifter än en lag. En utgångspunkt för sådana föreskrifter föreslås vara vilken information som går att inhämta med satelliter.

      Geografisk information inhämtad genom satelliter uppmärksammades i 1982-1990 års utredning (sidorna 126-128 i SOU 1990:71). Att sekretessgranska sådan information ansågs då vara verkningslöst och dessutom ansågs det strida mot internationell praxis i fråga om spridning av satellitbilder (1986 års fjärranalysresolution i FN). Analyserad satellitinformation där annan geografisk information hade tillförts ansågs behöva sekretessgranskas. Utredningen konstaterade dock att detta INTE borde ”leda till att det uppstår fara för rikets säkerhet”. Häpp!

      Vad gäller crowdsourcing har jag svårare att se att sådan geografisk information normalt skulle innehålla information om var det militära eller civila försvarets anläggningar är placerade och närmare detaljer om dessa anläggningars funktion samt information i övrigt som kan ligga till grund för planeringen av ett fientligt angrepp mot Sverige (5 § 3 st förordningen [1993:1745] om skydd för landskapsinformation). Möjligen om någon utvecklar en app för urban utforskning (urban exploration på engelska).

      Jag hoppas att det här området får en ”nytändning” med den nya lagstiftningen så att vi får ett ändamålsenligt skydd samtidigt som samhället kan använda geografisk information effektivt.

      /Kim Hakkarainen

  2. Pingback: Tio typfall av försvarssekretess | /Kim Hakkarainen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *