JK och försvarssekretessen

En hemlig handling från FRA på SVT webbplats, hemliga uppgifter i medier om ”ryska påsken” och citat i Svenska Dagbladet från en hemlig specialorientering i Försvarsmaktens säkerhetstjänst. I de tre fallen har JK och domstolarna kommit fram till att det varit ok.

2008 publicerade Sveriges Television en hemlig handling från Försvarets radioanstalt. FRA misstänkte att en anställd hade lämnat handlingen till SVT och anmälde det till Justitiekanslern. I Sverige finns undantag från meddelarfriheten för anställda på myndigheter. Man får t ex inte lämna över en allmän handling som innehåller sekretessbelagda uppgifter till massmedier. JK inledde därför en förundersökning om brott mot tystnadsplikten.

Förundersökningen hämtade in menbedömningar från FRA och Försvarsmakten. FRA konstaterade att menet var betydande (den näst högsta av fyra nivåer). Försvarsmakten menade, med reservation för att man fullt ut inte hade insyn i alla delar av FRA verksamhet, att menet var ringa (den lägsta nivån). Åklagaren som verkställde förundersökningen gick på Försvarsmaktens bedömning, ringa men.

JK lade ner förundersökningen då åklagaren bedömt att uppgifterna inte omfattades av sekretess. Åklagaren menade att men för rikets säkerhet innebär en begränsning ”till verkligt betydelsefulla ting”. Ett uttryck som använts i förarbeten till 19 kap brottsbalken om brott mot Sveriges säkerhet. Uppgifter som vid ett röjande endast ger ett ringa men skulle enligt åklagaren inte omfattas av försvarssekretess. JK delade bedömningen.

≈ ≈ ≈

2013 publicerades en mängd uppgifter i svenska medier med anledning av rysk signalspaningsflygning och en rysk bombflygning mot Sverige, det som kallades ”ryska påsken”. Försvarsmakten genomförde en menbedömning och anmälde röjandet till Säkerhetspolisen. Röjandet av några av de publicerade uppgifterna innebar, enligt Försvarsmakten, ett icke obetydligt men (den näst lägsta nivån) vid tidpunkten för publiceringen.

Åklagarmyndigheten överlämnade anmälan till JK. JK menade att de hemliga uppgifterna ”inte anses innefatta något för rikets säkerhet verkligt betydelsefullt i den mening som krävs för att det ska bli fråga om ett sådant brott som nu är aktuellt”. Förundersökning inleddes därför inte.

≈ ≈ ≈

På andra sidan millennieskiftet finns ett fall där Svenska Dagbladet 1985 publicerade tre artiklar om Sovjetunionens sabotageförberedelser och polska tavelförsäljares verksamhet i Sverige. Tidningen hade publicerat uppgifter som Försvarsmakten menade var citerade ur de hemliga specialorienteringarna ”Sovjetunionens militära sabotageverksamhet” och ”Tavelförsäljare m.m. – säkerhetshotande verksamhet mot FV-anläggningar och personal”.

I fallet, som är utförligt beskrivet i Nytt Juridiskt Arkiv (NJA), kom tingsrätten, hovrätten och högsta domstolen fram till att uppgifterna i tidningen inte varit av en sådan betydelse att röjandet medfört men för rikets säkerhet. Uppgifterna var inte av sådan karaktär. Åtalet ogillades.

≈ ≈ ≈

Fallen från 1985, 2008 och 2013 är sällsynta. Det tillhör inte vardagen för myndigheter, åklagare, JK eller domstolar att hantera tryck- och yttrandefrihetsbrott där någon har röjt uppgifter som omfattas av försvarssekretess. Det medför att alla inblandade som arbetar med sådana ärenden är nybörjare, som inte har så mycket att läsa in sig på.

Relationen mellan ”men för Sveriges säkerhet” i 19 kap brottsbalken och ”skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet” i 15 kap 2 § OSL kan vara problematisk. Kan uppgifter överhuvudtaget omfattas av försvarssekretess, om det inte är brottsligt att röja dem i massmedier (som i fallet 2008 med den hemliga handlingen från FRA)? Den orimliga slutsatsen i det fallet skulle vara att uppgifter som omfattas av försvarssekretess och som vid ett röjande endast ger ett ringa men, inte omfattas av försvarssekretess…

I fallet om Svenska Dagbladets publicering 1985 menade Högsta domstolen att dåvarande sekretesslagens krav på skada saknade självständig betydelse i målet. Avgörande för ansvarsfrågan var om uppgifterna kunnat medföra men för rikets säkerhet. Jag tolkar det som att man skiljer på sekretessfrågan och ansvarsfrågan. Slutsatsen blir då att uppgifter som en myndighet bedömt omfattas av försvarssekretess, i vissa fall får lämnas till massmedier. En annan slutsats är att ett röjande av uppgifter som omfattas av försvarssekretess, inte alltid ger men för Sveriges säkerhet. Det är kontraintuitivt.

Ett annat sätt att se på det är att det finns två måttstockar. En som tillämpas vid utlämning av allmänna handlingar där de mest harmlösa uppgifter omfattas av försvarssekretess, även om uppgifterna före en begäran aldrig har bedömts omfattas av sekretessen. Den andra måttstocken är när brott i 19 kap brottsbalken ska prövas, då finns i stället en mer restriktiv syn.

Även om dessa fall, tack och lov, är sällanärenden betyder det inte man kan strunta i vad de betyder. Kunskap om de tre fallen är av betydelse för att förstå när det är lämpligt att anmäla ärenden till JK.

Källor:

  • Nyheten ”FRA lagrar svenska telesamtal och mejl” publicerad den 16 juni 2008 (SVT nyhetsartikel).
  • FRA dokument om frågor och svar (verkar inte finnas kvar på SVT webbplats) (PDF i arkiv).
  • 7 kap 3 § tryckfrihetsförordningen och motsvarande i 5 kap 3 § yttrandefrihetsgrundlagen.
  • Ifrågasatt brott mot tystnadsplikt; nu nedläggning av förundersökning (JK 2009-04-03 Dnr 4502-08-31) (PDF).
  • Nyheten ”Ryskt flyg övade anfall mot Sverige” (Svenska Dagbladets nyhetsartikel)
  • Ifrågasatt tryck- och yttrandefrihetsbrott m.m. (anmälan från Försvarsmakten). Justitiekanslern inleder inte förundersökning beträffande uppgifter som publicerats i olika grundlagsskyddade medier med anledning av en rysk signalspaningsflygning och en rysk bombflygövning m.m. (JK 2013-06-18 Dnr 3782-13-30) (Beslut på JK webbplats).
  • Svenska Dagbladets arkiv för den 28 juli 1985 (sidan 32) och 5 augusti 1985 (sidorna 1 och 6).
  • Tryckfrihetsmål. Åtal för otillåtet offentliggörande i tryckt skrift innebärande vårdslöshet med hemlig uppgift. (NJA 1988 s. 118) (återgiven på lagen.nu).

/Kim Hakkarainen

1 kommentar

Publicerad i Brott mot Sveriges säkerhet, Offentlighet och sekretess

En kommentar till JK och försvarssekretessen

  1. CS

    Tack för att du belyser ett intressant ämne på bloggen. Du sammanfattar gällande rätt bra. Avseende en av dina slutsatser tror jag du är nära kärnan även om du ansett slutsatsen vara orimlig.

    ”Den orimliga slutsatsen i det fallet skulle vara att uppgifter som omfattas av försvarssekretess och som vid ett röjande endast ger ett ringa men, inte omfattas av försvarssekretess…”

    Mer korrekt verkar vara, för att försvarssekretess i juridisk mening ska föreligga, att det krävs att ett röjande av uppgiften antas skada landets försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet på ett betydande sätt.

    Tänk på följande exempel. Mängden stridsflygplan som finns, antalet bataljoner, ekonomisk ram och namn på chefer i Försvarsmakten är definitivt intressanta uppgifter för en angripare. Alla dessa uppgifter är sådana som i någon mån onekligen kan antas utgöra men om de röjs. Likväl är det uppgifter som riksdag, regering eller Försvarsmakten är öppna med. Alltså kan det inte ha ansetts att ett tillräckligt allvarligt men föreligger för att de ska omfattas av försvarssekretess. Detsamma gäller en stor mängd andra uppgifter.

    Det är olyckligt att nivån på men som ska antas föreligga för att försvarssekretess ska gälla har utelämnats i lagstiftningen (OSL och BB). Likväl att man använder något olika formuleringar. Förarbeten och praxis i högsta instans är dock tydliga med att lägre men ej omfattas. Skulle även lägre men omfattas skulle det i praktiken ta bort nästan all offentlig insyn i verksamheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *