Recension av en bok om säkerhetsskydd

Juridisk litteratur om säkerhetsskydd är det ont om. När jag såg att Stefan Ryding-Berg, tidigare Försvars­maktens chefs­jurist, hade skrivit en bok i ämnet blev jag glad. Äntligen, tänkte jag, en erfaren jurist som kan förklara och fylla ut området och komplettera förarbetena till säkerhetsskydds­lagen. Så fel jag hade.

Omslaget till boken Säkerhetskydd av Stefan Ryding-Berg.

Stefan Ryding-Berg har i sin bok ”Säkerhetsskydd – Bestämmelser om säkerhetsskydd för enskilda och för det allmänna” uppfunnit begreppet säkerhetsskyddsjuridik. Under det begreppet inordnar författaren grundlagsreglerade fri- och rättigheter, envarsgripande, brott mot person och egendom och allemansrätten. När jag googlar begreppet får jag tre träffar. Alla träffar har med den recenserade boken att göra. Begreppet är ett hittepå som saknar grund i juridiken. Mer om det senare.

Sökning på Google efter säkerhetsskyddsjuridik ger tre träffar.

Boken på 150 sidor innehåller elva kapitel som bl a tar upp ingripande vid brott och upp­rätt­håll­ande av allmän ordning (kapitel 2), beväpning av polis och bevaknings­personal (kapitel 3), enskildas grund­läggande skydd (kapitel 4), egendoms­skydd (kapitel 6), allemans­rätten (kapitel 7) och rörelsefriheten (kapitel 8). I kapitel 5 finns beskrivningar av brott enligt brotts­balken som författaren menar är aktuella för säkerhets­skyddet. Till de brotten hör, enligt författaren, bl a hemfridsbrott, ofredande, snatteri, misshandel, skadegörelse och tagande av olovlig väg. Brotten mot Sveriges säkerhet, t ex brotten spioneri eller vårdslöshet med hemlig uppgift, tar författaren konstigt nog inte upp i kapitlet. Kapitel 9 handlar om ”andra skyddsåtgärder” och tar på två sidor upp kamera­övervakning och byggnads­tekniska åtgärder, med en utvikning om stängsel enligt plan- och bygglagen för trafik­sanering och trafik­säkerhet. Författaren tar inte upp att tillstånd till kamera­övervakning inte behövs för vissa skyddsobjekt (10 § kamera­övervaknings­lagen [2013:460]). Det hade varit mer passande att beskriva det istället för utvikningen om stängsel för trafiksanering.

I kapitlet om det allmännas grundläggande skydd (kapitel 10) tar författaren upp lagar och förordningar som enligt författaren reglerar säkerhets­skyddet. I kapitlets inledning beskrivs sekretessen i 15 kap 2 § OSL (försvars­sekretessen). Utrikes­sekretessen nämns också men är enligt författaren ”av något underordnad” betydelse. Oklart hur, då det inte förklaras. Själv funderar jag på hur sekretessen för säkerhets- och bevaknings­åtgärder i 18 kap 8 § OSL förhåller sig till säkerhets­skydd och om sådana sekretess­belagda uppgifter rentav kan röra rikets säkerhet? Frågan, som är relevant för verksamheter som primärt inte är avsedda för försvaret av Sverige, tas tyvärr inte upp.

Säkerhetsskyddslagen (1996:627) beskrivs i kapitel 11 som lagkommentarer där varje paragraf kommenteras. Jag jämförde några kommenterade bestämmelser i boken med lagkommentaren i regeringens proposition 1995/96:129. Stefan-Ryding Berg missade t ex essensen i 5 § säkerhetsskydds­lagen, dvs innebörden av att säkerhets­skyddet ska utformas efter verksamhetens art, omfattning och övriga omständigheter. Det förklaras däremot i lagkommentaren på sidan 73 i regeringens proposition.

Den som är intresserad har, enligt min mening, större behållning av att läsa lagkommentaren på sidorna 72-90 i regeringens proposition 1995/96:129 (text och 29 MB PDF). Den är dessutom gratis. Oftast räcker det med att läsa lagkommentaren till en paragraf, tillsammans med det avsnitt i propositionen som handlar om paragrafen, för att få vägledning till vad lagstiftaren avsåg.

Vad är då säkerhetsskydd? Det är ett legaldefinierat begrepp som avser skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet såsom vårdslöshet med hemlig uppgift, skydd av uppgifter som omfattas av sekretess enligt OSL och som rör rikets säkerhet (även när det inte är fråga om något brott som hotar rikets säkerhet) samt skydd mot terroristbrott även om brotten inte hotar rikets säkerhet. Punkt.

Ingen kan sägas äga begreppet säkerhetsskydd. Ett problem är att det sammansatta ordet egentligen inte säger något om vad säkerhets­skydd handlar om. Språkligt kan begreppet därför användas till vad som helst som handlar om säkerhet. Begrepp såsom kärnkraft­säkerhet, trafik­säkerhet och elsäkerhet är lätta att förstå vad de handlar om. Säkerhets­skydd handlar i juridisk mening inte, som Stefan Ryding-Berg gör gällande, om enskildas ”säkerhetsskydd” i form av envarsgripande, vanliga brott mot person och egendom, allemans­rätten eller brottet tagande av olovlig väg. Ett stort problem med boken är att det påhittade begreppet ”säkerhetsskydds­juridik” med författarens enorma utvidgning används synonymt med säkerhetsskydd. Där blir det fel. Ett exempel är författarens påstående att ”säkerhetsskydds­juridik” sedan länge är etablerat för de statliga myndigheterna (sidan 78). Det är, enligt min kunskap och erfarenhet, inte sant.

Jag kan inte rekommendera ”Säkerhetsskydd – Bestämmelser om säkerhetsskydd för enskilda och för det allmänna” av Stefan Ryding-Berg. Genom en egensinnig utvidgning ger inte boken någon vägledning om säkerhetsskydd. Boken riskerar medföra en inflation i användning av begreppet säkerhetsskydd för sådant som det enligt legal­definitionen inte är avsett för. Det kommer att försvåra den åter­upptagna försvars­planeringen i samhället. Svårigheterna för det civila försvaret att klara av säkerhets­skyddet är ett känt problem som jag tidigare har skrivit om.

Författaren, som varit chefsjurist i Försvarsmakten under 20 år, borde veta bättre. Att boken kommer ut nu, 20 år efter att säkerhetsskydds­lagen trädde i kraft samtidigt som en ny säkerhets­skyddslag förbereds i Regerings­kansliet, är ett mysterium. Kanske kan en förklaring vara att Stefan Ryding-Berg fått forsknings­bidrag från Stiftelsen för Rättsvetenskaplig Forskning – i området ”säkerhetsskydds­juridik”?

Källa:

Utdrag från webbplatsen för Stiftelsen för Rättsvetenskaplig Forskning. Enligt webbplatsen har Stefan Ryding-Berg fått forskningsbidrag i ämnet säkerhetsskyddsjuridik.

Källa: Stiftelsen för Rättsvetenskaplig Forskning

/Kim Hakkarainen

Blogginlägget innehåller hänvisningar till bestämmelser eller andra källor som inte längre gäller. Även om de har ersatts kan påståenden och slutsatser fortfarande vara giltiga.


Publicerad: 2016-11-14 Senast ändrad: 2020-06-06
https://blogg.mrpoyz.net/recension-sakerhetsskydd/
Något om informationssäkerhet blogg.mrpoyz.net
Ansvarig utgivare: Kim Hakkarainen