Skydd för hemliga anläggningars geografiska information

Ett norskt misslyckande i informationssäkerhet. Om Aftenposten kan finna den norska regeringens ledningsplats avsedd att användas i krig, kan även andra staters underrättelsetjänster finna den. Skillnaden är att andra staters underrättelsetjänster vanligtvis inte offentliggör sina slutsatser. De har större resurser för underrättelseinhämtning och är dessutom mer långsiktiga i sitt arbete.

Ett norskt misslyckande i informationssäkerhet. Om Aftenposten kan finna den norska regeringens ledningsplats avsedd att användas i krig, kan även andra staters underrättelsetjänster finna den. Skillnaden är att andra staters underrättelsetjänster vanligtvis inte offentliggör sina slutsatser. De har större resurser för underrättelseinhämtning och är dessutom mer långsiktiga i sitt arbete.

Uppgifter om den norska regeringens ”krigshovedkvarter” har funnits tillgängliga på internet. Adress, telefonnummer och antal som arbetar där har spridits genom en statlig tjänst till söktjänster. Norska NRK uppmärksammade det 2010 och tidningen Aftenposten gjorde en uppföljande artikel 2012. Då var uppgifterna fortfarande kvar.

På norska Riksarkivet hittade NRK tre lådor med hundratals äldre handlingar som bl a beskriver teknisk utrustning på anläggningen, att den innehåller en sambandscentral, operationsrum och övernattningsplatser för regeringsmedlemmar och annan viktig personal. Handlingarna var enligt NRK tidigare hemligstämplade men nu tillgängliga för allmänheten. De hade överlämnats till Riksarkivet med beskedet att de inte längre var hemliga.

Den egentliga statusen för anläggningen finns det inte någon anledning för norska myndigheter att berätta om. Vad medier påstår ska så klart tas med en rejäl näve salt då de sällan har tillgång till all information. Artiklarna hos NRK och Aftenposten pekar dock på att anläggningen fortfarande används. De ringde bl a till anläggningen och ställde frågor. På flygfotografier har, enligt NRK, inslagen till anläggningen dolts genom retuschering.

Norge är inte ensamt. Redan innan den var färdigbyggd röjdes den kanadensiska regeringens ledningsplats av en kvällstidning 1961. Anläggningen sägs dock ändå ha förberetts för det som på engelska kallas continuity of government, till dess att den avvecklades 1994.

Ett kanadensiskt misslyckande i informationssäkerhet. Den kanadensiska regeringens ledningsplats Canadian Forces Station Carp (CFS Carp) röjdes av en kanadensisk kvällstidning redan när den byggdes 1961. Anläggningen togs ur drift 1994 och är sedan dess förklarad som kulturminne (National Historic Site). Den rymmer numera ett världsunikt museum över kalla kriget. Namnet Diefenbunker kommer från den dåvarande kanadensiska premiärministern John Diefenbaker. Foto: Kim Hakkarainen.

Ett kanadensiskt misslyckande i informationssäkerhet. Den kanadensiska regeringens ledningsplats Canadian Forces Station Carp (CFS Carp) röjdes av en kanadensisk kvällstidning redan när den byggdes 1961. Anläggningen togs ur drift 1994 och är sedan dess förklarad som kulturminne (National Historic Site). Den rymmer numera ett världsunikt museum över kalla kriget. Namnet Diefenbunker kommer från den dåvarande kanadensiska premiärministern John Diefenbaker. Foto: Kim Hakkarainen.

I Sverige är det slag av uppgifter som beskrivits ovan exempel på geografisk information för vilket det finns ett särskilt skydd (skydd för landskapsinformation). Landskapsinformation avser ”lägesbestämd information om förhållanden på och under markytan samt på och under sjö- och havsbottnen”. Det kan vara fråga om anläggningar under mark, ledningar mm. Landskapsinformation omfattar inte bara vad människan har skapat, utan även företeelser skapade av naturen. Typiskt för sådan här information är att om den en gång har släppts fri, går det inte att ta tillbaka den.

Bestämmelserna om skyddet har nyligen utretts av Ingvar Åkesson (generaldirektör och chef för FRA). Utredningen (SOU 2013:51) föreslår bl a att begreppet ”landskapsinformation” ska ersättas med ”geografisk information” och att det inte längre behövs tillstånd för att få upprätta en databas med sådan information. Teknik- och samhällsutvecklingen har sprungit ifrån bestämmelserna som gäller i dag. Bara genom att använda positioneringstjänster i en telefon eller ta ett fotografi där positionen lagras i bilden skapas tillståndspliktiga databaser.

Samtidigt finns det ett allvarligt skyddsintresse som fortfarande behöver ett skydd. Information om hemliga militära och civila försvarsanläggningars position och funktion ska inte återges i databaser eller på kartor på ett sätt som kan underlätta planeringen av ett fientligt angrepp mot Sverige. Även om sådana angrepp inte är aktuellt inom överskådlig tid behöver informationen skyddas i dag för att inte underlätta ett framtida krig mot Sverige. Även om det är fråga om anläggningar som har ett fysiskt skydd mot vapenverkan i olika former, bygger en del av skyddet på att hålla sådana anläggningar hemliga. Styrande för skyddets tillämpning är försvarssekretessen.

Ett exempel på långsiktigheten är hur lång tid som anläggningar kan komma att användas. Bara för att farbror Bertil, mormor Gun eller du själv för länge sedan besökt en hemlig försvarsanläggning betyder det inte att man får prata om var anläggningen finns eller vad den användes till eller hur den är konstruerad. Även om många anläggningar under mark har sålts är det ett rimligt antagande att det fortfarande finns sådana som används. Det finns en anledning till att sekretesstiden är 150 år för uppgifter om ”rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbruk” och som omfattas av försvarssekretess.

Det är inte alla anläggningar under mark vars position är en hemlig uppgift. Sveriges Radio Ekot rapporterade i september 2011 att en av ”flygvapnets stridsledningscentraler” i Stockholmsområdet kunde ses ”klart och tydligt” på Googles flygbilder. En något alarmistisk rapportering då Försvarsdepartementet i april samma år i ett pressmeddelande berättat om anläggningen i Bålsta. Det finns fortifikatoriskt skyddade anläggningar där uppgiften om positionen inte omfattas av sekretess, men väl andra detaljer såsom funktion, kapacitet och skyddsförmåga.

Utdrag ur artikel i Computer Sweden från 2008.

Utdrag ur artikel i Computer Sweden från 2008.

2008 hade tidningen Computer Sweden en artikel om flygfoton och kartor över FRA:s byggnader på Lovön (bilden ovan). Artikeln hånar de löjeväckande skyddsåtgärderna. Det ser konstigt ut att byggnader kan ses på en karta samtidigt som flygfoton över samma område är retuscherade och ersatta med skog. En möjlig förklaring ges på sidan 139 i SOU 2013:51. Enligt Lantmäteriet är det viktigt att det finns tydliga anvisningar om vad som ska retuscheras i flygbilder, så att inte en onödigt stor yta retuscheras i stället för att dölja enstaka detaljer. Skit in ger skit ut.

I utredningen har Säkerhetspolisen förgäves föreslagit att det nya skyddet för geografisk information även ska omfatta andra intressen än försvaret av Sverige. Olika former av infrastrukturer i samhället, t ex elnätet, behöver skyddet enligt Säkerhetspolisen. Det handlar om att sådan infrastruktur kan utnyttjas negativt i påverkanssyfte. Även geografisk information som rör viktiga telekommunikationer skulle enligt Säkerhetspolisen kunna användas för att underlätta andra staters underrättelseinhämtning i Sverige. Enligt Säkerhetspolisen finns det ”fog för att främmande makt intresserar sig för geografisk information i Sverige”. Utredningen konstaterar dock att skyddet även framöver endast ska avse försvaret av Sverige, bl a med hänsyn till utvecklingen mot en ökad öppenhet för t ex geografisk miljöinformation. Jag tror att detta är ett misstag. Jag tycker vi behöver någon form av skydd för geografisk information om viss infrastruktur i samhället oavsett om  den särskilt behöver skyddas mot terrorism. Det ska bli intressant att se vad översynen av säkerhetsskyddslagen kommer fram till vad gäller informationssäkerhet för uppgifter som i dag inte omfattas av den lagen, t ex inom energiförsörjningen (se sidan 8 i utredningsdirektivet).

Något som jag saknar i utredningen är frågan om hur effektiv retuschering är som skyddsåtgärd. Utredningen tar delvis upp frågan med påståendet att det ibland kan vara mer lämpligt att inte dölja objekt (sidan 215 i SOU 2013:51). Retuschering är, enligt min mening, motiverad när detaljer ska döljas från högupplösta flygfoton som har tagits av flygplan på låg höjd. Sådana detaljer förekommer inte på satellitbilder. Retuschering av flygfoton för att dölja existensen av en hemlig försvarsanläggning kan väl inte vara något annat än kontraproduktiv? En annan stats underrättelsetjänst med tillgång till bildunderrättelser (IMINT) kan göra jämförande studier i syfte att finna anläggningar. Detta underlättas om den andra staten också inhämtat andra underrättelser för att begränsa ytan som ska undersökas. Genom teknikutvecklingen kan vem som helst jämföra olika karttjänster på internet för att hitta skillnader, i syfte att hitta hemliga anläggningar. Den nyfikna allmänhetens och de andra staternas underrättelsetjänsters sökande underlättas om farbror Bertil, mormor Gun eller du själv inte kan hålla tyst.

Skyddet för en hemlig försvarsanläggning består av flera delar: Skydd för landskapsinformation, sekretessbestämmelser i OSL och OSF, bestämmelser om säkerhetsskydd samt skyddslagstiftningen.

Skyddet för en hemlig försvarsanläggning består av flera delar: Skydd för landskapsinformation, sekretessbestämmelser i OSL och OSF, bestämmelser om säkerhetsskydd samt skyddslagstiftningen.

Skydd av hemliga försvarsanläggningar består inte endast av skydd för landskapsinformation. Bilden ovan visar hur fyra olika områden tillsammans bildar skyddet. I alla delar ingår aspekter av informationssäkerhet.

Skydd för hemliga anläggningars geografiska information är en liten men viktig del av samhället informationssäkerhet som tar sikte på information som avser försvaret av Sverige, har lång tids varaktighet, är sannolikt av stort underrättelsevärde för andra stater och som därför måste ges ett långtgående skydd.

/Kim Hakkarainen

5 kommentarer

Publicerad i Skydd för landskapsinformation

5 kommentarer till Skydd för hemliga anläggningars geografiska information

  1. L Christer Andersson

    Tack Kim,

    Äntligen en blogg i Sverige som tar upp skyddsaspekterna kring, och hoten från, geografiska underrättelser och bildunderrättelser. Speciellt intressant är också att du visar hur de olika grenarna av underrättelseinhämtningen alltmer vävs samman.

    Jag håller självklart med dig avseende det mindre lämpliga i att retuschera anläggningar på det sätt som det görs idag. Bilderna av Lovön visar tydligt hur patetiskt resultatet kan bli. Dagens skyddsmetod är en rest av ’kalla kriget’ när staten hade ensamrätt på högupplöst bildinformation av Sverige. Retuscheringarna på den tiden gjordes dessutom av myndigheter inom ramen för totalförsvaret med de rutiner och det skyddsmedvetande som där hör till.

    Idag måste vi arbeta smartare väl medvetna om globaliseringen och den ökande ’transparensen’. Arbetet med att skydda anläggningarna mot geospatiella underrättelser borde börja redan vid utformningen av anläggningarna. Samtidigt måste medvetenheten om hoten öka. Detta innebär bland annat att retuscheringar borde förfinas och anpassas till det faktum att alltfler länder har satellitbaserad bildunderrättelsekapacitet. Det betyder också att vi parallellt, och i samklang, med retuscheringen måste arbeta aktivt med vilseledning, kamouflage och skenmål på skyddsobjektsnivå – och det är en dynamisk process. När både upplösningsförmågan och volymen av information ökar hos motståndaren ökar kravet på oss att arbeta taktiskt med skyddet.

    Jag ser inte att SOU 2013:51 behandlar behovet av detta proaktiva tankesätt avseende vårt skydd mot geospatiella underrättelser. Snarare lägger man över mer ansvar på civila myndigheter, som varken har de specialkunskaper som krävs eller förmågan att arbeta proaktivt. Jämför detta med den livliga debatten runt det så kallade cyberskyddet.

    • Tack Christer för en bra kommentar!

      Skydd för landskapsinformation uppfattar nog många som en mossig kvarleva från kalla kriget. Ändå är det fråga om viktiga skyddsvärden, som behöver ges de proaktiva tankesätt som du är inne på.

      Även om civila myndigheter enligt utredningsförslaget kommer ges mer ansvar innehåller utredningen även förslaget att Försvarsmakten ska ge stöd vad gäller de civila skyddsobjekten (sidan 21 i SOU 2013:51). Enligt utredningen är Lantmäteriets information om civila skyddsobjekt ofta ofullständig, inaktuell och ibland så undermålig att den inte kan användas (sidan 214). Informationen är inte tillräcklig för att kunna göra en ändamålsenlig sekretessprövning och därmed vilka eventuella skyddsåtgärder som behöver vidtas.

      Utredningen föreslår att Försvarsmakten ska göra bedömningar även för civila skyddsobjekt eftersom civila myndigheter inte har kunskaper om vad som kan vara känsligt på varje objekts utsida. Försvarsmakten ska samråda med Säkerhetspolisen innan bedömningarna lämnas över.

      Jag hoppas att skydd för landskapsinformation nu kan kommer tas på allvar och att systemfel som utredningen beskriver försvinner.

      /Kim Hakkarainen

      • Gott så och absolut ett steg i rätt riktning. Inte minst att Försvarsmakten och Säkerhetspolisen borde samråda, samt att även ‘civila’ skyddsobjekt kan omfattas.

        Tyvärr befarar jag att Lantmäteriet inte riktigt har den kompetens som krävs, inte ens med tillräcklig information, för att vidta tillräckliga skyddsåtgärder. Framförallt om vi pratar om proaktivt agerande. Tankesättet är till att börja med missriktat – nämligen att leverera perfekta kartor istället för smart desinformation. 😉

        Och visst har du rätt om den missförstådda mossigheten. Skyddet av hemliga anläggningar har idag blivit så väl högintressant som angeläget på grund av den tekniska utvecklingen inom exempelvis satellitområdet.

        /Christer

  2. Ansvaret för det proaktiva tankesätt som du är inne på och smarta desinformationen som du efterfrågar ligger, enligt min mening, inte på Lantmäteriet. Det är en fråga för de som ansvarar för ett skyddsobjekt.

    Mitt syfte med att ta med den sista bilden ovan var att visa på att skyddet för hemliga försvarsanläggningar inte endast består av skydd för landskapsinformation, där Lantmäteriet har vissa uppgifter. Det är fråga om ett regelkomplex med olika aktörer och olika syften. De skyddsåtgärder som du nämner (vilseledning, kamouflage och skenmål på skyddsobjektsnivå) hör främst inte till skydd för landskapsinformation, dessa är snarare säkerhetsskyddsåtgärder.

    /Kim Hakkarainen

  3. rhx

    I processen mot ”Enbomsligan” 1952 lämnade Försvarsstaben ett yttrande där man bland annat menade att ”det är lönlöst att söka hemlighålla sådant som allmänheten kan se med egna ögon”. Det var rätt då och det är rätt idag. Det är självklart meningslöst att hålla på med att retuschera flygbilder i syfte att hemlighålla anläggningar som FRA på Lovöns själva existens eller yttre utseende. En anläggnings funktion och innehåll kan vara skyddsvärda, men om den syns från allmän väg är den de facto inte hemlig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *