Skydd för hemliga anläggningars geografiska information

Uppgifter om den norska regeringens ”krigshovedkvarter” har funnits tillgängliga på internet. Adress, telefonnummer och antal som arbetar där har spridits genom en statlig tjänst till söktjänster. Norska NRK uppmärksammade det 2010 och tidningen Aftenposten gjorde en uppföljande artikel 2012. Då var uppgifterna fortfarande kvar.

Caption

Ett norskt misslyckande i informationssäkerhet. Om Aftenposten kan finna den norska regeringens ledningsplats avsedd att användas i krig, kan även andra staters underrättelsetjänster finna den. Skillnaden är att andra staters underrättelsetjänster vanligtvis inte offentliggör sina slutsatser. De har större resurser för underrättelseinhämtning och är dessutom mer långsiktiga i sitt arbete.

CaptionAttribution text

På norska Riksarkivet hittade NRK tre lådor med hundratals äldre handlingar som bl a beskriver teknisk utrustning på anläggningen, att den innehåller en sambandscentral, operationsrum och övernattningsplatser för regeringsmedlemmar och annan viktig personal. Handlingarna var enligt NRK tidigare hemligstämplade men nu tillgängliga för allmänheten. De hade överlämnats till Riksarkivet med beskedet att de inte längre var hemliga.

Den egentliga statusen för anläggningen finns det inte någon anledning för norska myndigheter att berätta om. Vad medier påstår ska så klart tas med en rejäl näve salt då de sällan har tillgång till all information. Artiklarna hos NRK och Aftenposten pekar dock på att anläggningen fortfarande används. De ringde bl a till anläggningen och ställde frågor. På flygfotografier har, enligt NRK, inslagen till anläggningen dolts genom retuschering.

Norge är inte ensamt. Redan innan den var färdigbyggd röjdes den kanadensiska regeringens ledningsplats av en kvällstidning 1961. Anläggningen sägs dock ändå ha förberetts för det som på engelska kallas continuity of government, till dess att den avvecklades 1994.

Beskrivning

Ett kanadensiskt misslyckande i informationssäkerhet. Klicka på bilden för att se den i full storlek.

Den kanadensiska regeringens ledningsplats Canadian Forces Station Carp (CFS Carp) röjdes av en kanadensisk kvällstidning redan när den byggdes 1961. Anläggningen togs ur drift 1994 och är sedan dess förklarad som kulturminne (National Historic Site). Den rymmer numera ett världsunikt museum över kalla kriget. Namnet Diefenbunker kommer från den dåvarande kanadensiska premiärministern John Diefenbaker.

I Sverige är det slag av uppgifter som beskrivits ovan exempel på geografisk information för vilket det finns ett särskilt skydd (skydd för landskapsinformation). Landskapsinformation avser ”lägesbestämd information om förhållanden på och under markytan samt på och under sjö- och havsbottnen”. Det kan vara fråga om anläggningar under mark, ledningar mm. Landskapsinformation omfattar inte bara vad människan har skapat, utan även företeelser skapade av naturen. Typiskt för sådan här information är att om den en gång har släppts fri, går det inte att ta tillbaka den.

Bestämmelserna om skyddet har nyligen utretts av Ingvar Åkesson (generaldirektör och chef för FRA). Utredningen (SOU 2013:51) föreslår bl a att begreppet ”landskapsinformation” ska ersättas med ”geografisk information” och att det inte längre behövs tillstånd för att få upprätta en databas med sådan information. Teknik- och samhällsutvecklingen har sprungit ifrån bestämmelserna som gäller i dag. Bara genom att använda positioneringstjänster i en telefon eller ta ett fotografi där positionen lagras i bilden skapas tillståndspliktiga databaser.

Samtidigt finns det ett allvarligt skyddsintresse som fortfarande behöver ett skydd. Information om hemliga militära och civila försvarsanläggningars position och funktion ska inte återges i databaser eller på kartor på ett sätt som kan underlätta planeringen av ett fientligt angrepp mot Sverige. Även om sådana angrepp inte är aktuellt inom överskådlig tid behöver informationen skyddas i dag för att inte underlätta ett framtida krig mot Sverige. Även om det är fråga om anläggningar som har ett fysiskt skydd mot vapenverkan i olika former, bygger en del av skyddet på att hålla sådana anläggningar hemliga. Styrande för skyddets tillämpning är försvarssekretessen.

Ett exempel på långsiktigheten är hur lång tid som anläggningar kan komma att användas. Bara för att farbror Bertil, mormor Gun eller du själv för länge sedan besökt en hemlig försvarsanläggning betyder det inte att man får prata om var anläggningen finns eller vad den användes till eller hur den är konstruerad. Även om många anläggningar under mark har sålts är det ett rimligt antagande att det fortfarande finns sådana som används. Det finns en anledning till att sekretesstiden är 150 år för uppgifter om ”rikets fasta försvarsanläggningar för krigsbruk” och som omfattas av försvarssekretess.

Det är inte alla anläggningar under mark vars position är en hemlig uppgift. Sveriges Radio Ekot rapporterade i september 2011 att en av ”flygvapnets stridsledningscentraler” i Stockholmsområdet kunde ses ”klart och tydligt” på Googles flygbilder. En något alarmistisk rapportering då Försvarsdepartementet i april samma år i ett pressmeddelande berättat om anläggningen i Bålsta. Det finns fortifikatoriskt skyddade anläggningar där uppgiften om positionen inte omfattas av sekretess, men väl andra detaljer såsom funktion, kapacitet och skyddsförmåga.

Utdrag ur artikel i Computer Sweden från 2008. Klicka på bilden för att se den i full storlek.

2008 hade tidningen Computer Sweden en artikel om flygfoton och kartor över FRA:s byggnader på Lovön (bilden ovan). Artikeln hånar de löjeväckande skyddsåtgärderna. Det ser konstigt ut att byggnader kan ses på en karta samtidigt som flygfoton över samma område är retuscherade och ersatta med skog. En möjlig förklaring ges på sidan 139 i SOU 2013:51. Enligt Lantmäteriet är det viktigt att det finns tydliga anvisningar om vad som ska retuscheras i flygbilder, så att inte en onödigt stor yta retuscheras i stället för att dölja enstaka detaljer. Skit in ger skit ut.

I utredningen har Säkerhetspolisen förgäves föreslagit att det nya skyddet för geografisk information även ska omfatta andra intressen än försvaret av Sverige. Olika former av infrastrukturer i samhället, t ex elnätet, behöver skyddet enligt Säkerhetspolisen. Det handlar om att sådan infrastruktur kan utnyttjas negativt i påverkanssyfte. Även geografisk information som rör viktiga telekommunikationer skulle enligt Säkerhetspolisen kunna användas för att underlätta andra staters underrättelseinhämtning i Sverige. Enligt Säkerhetspolisen finns det ”fog för att främmande makt intresserar sig för geografisk information i Sverige”. Utredningen konstaterar dock att skyddet även framöver endast ska avse försvaret av Sverige, bl a med hänsyn till utvecklingen mot en ökad öppenhet för t ex geografisk miljöinformation. Jag tror att detta är ett misstag. Jag tycker vi behöver någon form av skydd för geografisk information om viss infrastruktur i samhället oavsett om  den särskilt behöver skyddas mot terrorism. Det ska bli intressant att se vad översynen av säkerhetsskyddslagen kommer fram till vad gäller informationssäkerhet för uppgifter som i dag inte omfattas av den lagen, t ex inom energiförsörjningen (se sidan 8 i utredningsdirektivet).

Något som jag saknar i utredningen är frågan om hur effektiv retuschering är som skyddsåtgärd. Utredningen tar delvis upp frågan med påståendet att det ibland kan vara mer lämpligt att inte dölja objekt (sidan 215 i SOU 2013:51). Retuschering är, enligt min mening, motiverad när detaljer ska döljas från högupplösta flygfoton som har tagits av flygplan på låg höjd. Sådana detaljer förekommer inte på satellitbilder. Retuschering av flygfoton för att dölja existensen av en hemlig försvarsanläggning kan väl inte vara något annat än kontraproduktiv? En annan stats underrättelsetjänst med tillgång till bildunderrättelser (IMINT) kan göra jämförande studier i syfte att finna anläggningar. Detta underlättas om den andra staten också inhämtat andra underrättelser för att begränsa ytan som ska undersökas. Genom teknikutvecklingen kan vem som helst jämföra olika karttjänster på internet för att hitta skillnader, i syfte att hitta hemliga anläggningar. Den nyfikna allmänhetens och de andra staternas underrättelsetjänsters sökande underlättas om farbror Bertil, mormor Gun eller du själv inte kan hålla tyst.

Skyddet för en hemlig försvarsanläggning består av flera delar: Skydd för landskapsinformation, sekretessbestämmelser i OSL och OSF, bestämmelser om säkerhetsskydd samt skyddslagstiftningen.

Skydd av hemliga försvarsanläggningar består inte endast av skydd för landskapsinformation. Bilden ovan visar hur fyra olika områden tillsammans bildar skyddet. I alla delar ingår aspekter av informationssäkerhet.

Skydd för hemliga anläggningars geografiska information är en liten men viktig del av samhället informationssäkerhet som tar sikte på information som avser försvaret av Sverige, har lång tids varaktighet, är sannolikt av stort underrättelsevärde för andra stater och som därför måste ges ett långtgående skydd.

/Kim Hakkarainen

Blogginlägget innehåller hänvisningar till bestämmelser eller andra källor som inte längre gäller. Även om de har ersatts kan påståenden och slutsatser fortfarande vara giltiga.