Tiger Trap – En bok om Kinas spioneri mot USA

TigerTrapIngen kan väl ha undgått rapportering i medier om hur Kina sägs stå bakom IT-attacker mot främst USA men även Sverige. Detta är inget nytt utan bara en fortsättning på tidigare underrättelseinhämtning med mänskliga källor. Jag har läst boken Tiger Trap – America’s Secret Spy War With China av David Wise som handlar om Kinas spioneri mot USA.

Tiger Trap beskriver flera fall där det amerikanska kontraspionaget vid FBI (ofta för sent) upptäckt hur informationsbärare närmats och lämnat information till Kina. Bokens huvudfall, som också har gett dess namn, handlar om hur hemliga information om konstruktion av amerikanska kärnvapen röjdes till Kina. I efterhand har FBI konstaterat att det amerikanska kärnvapenprogrammet penetrerades och att konstruktionen av den miniatyriserade kärnstridsspetsen W-88 röjdes till Kina. Den beskrivs som kronjuvelen och som det mest avancerade kärnvapnet i den amerikanska kärnvapenarsenalen. Det var inte den enda som röjdes till Kina. Även information om konstruktionen av fem andra kärnvapen samt information om den sk neutronbomben inhämtades av Kina.

Boken ger inblick i häpnadsväckande dåligt omdöme i bl a hantering av hemliga handlingar. En av det amerikanska kontraspionagets främsta mänskliga källor var Katrina Leung. Under två decennier gav hon information till sin hanterare J.J. Smith från FBI, som hon också hade ett förhållande med. Hon var samtidigt agent åt Kinas ministerium för statens säkerhet (MSS). Boken beskriver att J.J. Smith i sina möten med Katrina Leung hade med sig sin portfölj som innehöll hemliga handlingar och att hon regelbundet kopierade handlingarna som J.J. Smith burit med sig. Hon hade samtidigt ytterligare en älskare som arbetade på FBI. Enligt boken var det en kinesisk prioritering att penetrera det amerikanska kontraspionaget. Lyckas man med det är det lättare att få indikationer om vilka av de egna operationerna som har upptäckts.

Den kinesiska underrättelseinhämtningen är långsiktig. Enligt Cox-rapporten från USA:s representanthus, som refereras i Tiger Trap, pågick inhämtningen om amerikanska kärnvapen under två decennier. Att inhämtningen var framgångsrik beskrivs med antalet nukleära testsprängningar under åren 1964-1996 för Kinas del var 45. En siffra som ska jämföras med 1 030 tester för USA, 715 för Sovjetunionen och 210 för Frankrike. Hela Cox-rapporten  är omfattande, men kapitel 2 som beskriver frågan om Kinas stöld av amerikansk kärnvapenkonstruktion är på 37 sidor och är mycket läsvärd.

Beskuren bild ur Cox-rapporten.

Beskuren bild ur Cox-rapporten.

Kinesisk underrättelseinhämtning kan vara omfattande vad gäller den inhämtade volymen uppgifter. I boken ges bl a ett exempel där FBI under en husrannsakan hemma hos en Boeing-anställd påträffade 300 000 sidor undangömda dokument.

Boken beskriver hur den kinesiska underrättelsetjänsten använder etniska kineser för underrättelseinhämtning. De övertalas bl a med argument som ”Kina behöver moderniseras”. En annan metod är utnyttjande av i den kinesiska kulturen djupt rotade traditionen av guanxi – plikten att återgälda tjänster. Boken svartmålar inte kineser. Det är inte fråga om xenofobi när författaren beskriver hur den kinesiska staten bedriver underrättelseinhämtning, ofta genom att utnyttja personer med band till Kina.

En vanlig metod för kinesisk underrättelseinhämtning beskrivs i USA som ”tusen sandkorn” (på engelska: a thousand grains of sand). En beskrivning av metoden som citeras i boken av ”tusen sandkorn” är följande.

Om en badstrand var ett mål för underrättelseinhämtning, skulle ryssarna skicka in en ubåt för att låta grodmän i nattens mörker och med stor sekretess samla flera hinkar med sand och ta dem tillbaka till Moskva. USA skulle rikta satelliter mot stranden och producera mängder av data. Kineserna skulle skicka in tusen turister, var och en tilldelad uppgiften att samla in ett enda sandkorn. När de är tillbaka, skulle de bli ombedda att skaka ur sina handdukar. Och de skulle veta mer om sanden än någon annan.

”Tusen sandkorn” verkar gå ut på att samla in en myriad av små informationsbitar som sedan fogas samman till en större och användbar helhet. I många oskyldiga frågor smygs den egentliga frågan in och den kan ställas till många personer.

De fall som beskrivs i boken visar enligt författaren David Wise att spioneri är ett mycket svårt brott att bevisa i USA, om inte en spion tas på bar gärning eller erkänner. Det är ett tjuv- och rackarspel där möten och överlämning av information sker med konspirativa metoder. Sällan finns det direkta bevis för att en misstänkt har lämnat dokument till en främmande makt. Frågan om Kinas underrättelseinhämtning mot USA kompliceras också av det ömsesidiga beroendet mellan länderna.

≈ ≈ ≈

När man arbetar med informationssäkerhet hör kontraspionage inte till huvudkompetensen. Förståelsen för underrättelsehotet och hur illegal inhämtning går till kan ändå vara nödvändig kunskap för att utforma skyddsåtgärder. Sådan kunskap är mer nödvändig om man arbetar med säkerhetsskydd. Det handlar om att utforma skyddet med insider i åtanke, någon som har fysisk eller logisk tillgång till en informationstillgång. Boken Tiger Trap – America’s Secret Spy War With China av David Wise är läsvärd, men det är inte en bok som man absolut måste läsa. Den får betyget tre och halv av fem möjliga.

Boken kan t ex köpas hos Bokus, Adlibris eller Amazon.

/Kim Hakkarainen

Lämna en kommentar

Publicerad i Bokrecension

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *